Linköping today

Vaknade nyss. Och jag är trött, jag som trodde att jag skulle slippa vara trött om jag la mig tidigt. Runt 00:00.
I vilket fall som helst så ska jag åka till Linköping med 11:30 bussen, hoppas jag slipper springa över hela Centralen den här gången, för att zick zacka mellan alla stressade stockholmare på en fredag var helt enkelt ingen höjdare. Men jag får lov att åka in lite tidigare så att jag slipper det, annars är jag en av de stressade stockholmarna på en lördag?
Iallafall så var det meningen att Jimmy skulle komma hit istället, nu under påsklovet, fick till och med bildbevis på det (det sötaste bildbeviset som finns), men det blev inte så eftersom han skulle ha uppkörning, en nära vän fyller år och sen var Elmia också. Alla saker med lagom mellanrum för att han inte ska kunna komma hit.
Men det gör väl ingenting nu, eftersom jag åker dit, visserligen bara till imorgon kväll men ändå..
Nu ska jag sätta fart att göra mig i ordning.


Kategori:

Mitt hår

Just idag, just nu saknar jag mitt hår så oerhört mycket.
Jag hade långt, lockigt och vågit hår när jag var liten, som jag började hata det den dagen jag gick i tredje klass och klippte av det och färgade det. Jag förstörde hela mitt hår den dagen. Ärligt så grät jag på morgonen och vägrade gå till skolan, enligt mig så såg jag ut som en häxa. Efter det har det alltid varit en katastrof.
Om min mamma ändå hade haft en längre diskution med mig om att det var en dum idé av mig att klippa av det och färga det, men det var lättare för mig att övertala henne än för henne att övertala mig.
Nu är mitt hår så slitet så att det nästan känns värt att klippa av det igen och låta det växa ut på nytt så det blir nytt och fräscht. Fast varje gång jag funderar på att klippa mig kort och är seriös så tar det emot, jag vill aldrig mer klippa mig kort. Aldrig.
Jag vill ha tillbaka mina lockar och vågor nu.



Kategori:

Något underbart

Nu sitter jag ute på balkongen i solen och lyssnar på musik. Underbart.
Jag var hemma från skolan idag utan anledning, jag bestämde mig redan för att vara hemma igår kväll, min kropp klarar inte av all stress längre. Så jag sov ut imorse och började plugga direkt när jag vaknade, måste få klart hemside-uppgiften så att jag kan skicka in den, efter att den har krånglat jätte mycket och jag har givit upp flera gånger så fixade jag det imorse och fick den precis som jag ville ha den men jag har aldrig sån tur så att allting kan gå felfritt på en gång, jämt är det något. Nu när jag sparar den och ska titta hur det blev så står det bara sidan kan inte visas, det där man tycker är så irriterande i vanliga fall blev ännu mer irriternade. Vad gjorde jag för fel?
Jag gav iallafall upp igen, nu har jag gjort allt fast något litet blev fel och jag har ingen aning om vad. Suck.
Efter att ha klätt på mig och gått ner i köket för att kolla vad alla andra gjorde, så frågade mamma mig om jag ville följa med ut och klippa ner äppelträden lite. Så när vi är där ute och klipper som inte är något roligt alls men som jag kände att jag kunde göra ändå för att hålla mamma sällskap och för att få vara ute i det fina vädret. Min bror kom hem från skolan tidigare än vanligt eftersom han inte skulle ha någon hemkunskap, så han hjälpte till att klippa. Fast jag tröttnade ganska fort när jag var för kort för att klippa dom kvistarna som satt högre upp och när jag blev kallad "kortis". Så jag gick in och hämtade min kamera och hunden, satte mig på gräsmattan och njöt av vädret. Efter att ha suttit där och inte något alls förutom att tittat på mamma och Krister, gosat med hunden och tittat på byggarna på andra sidan vägen som bygger ett hus så började jag tröttna och försökte sysselsätta mig, så jag började fläta kvistar på stora grenar som dom hade sågat ner. Om det var så roligt vet jag inte, men jag sysselsatte mig. Då satte sig Krister brevid mig. Han är bara något som förgyller min dag då allting känns piss och skit. När man är deppig och man inte vill göra något alls och han frågar om man vill hitta på något och man vill säga "nej, jag har ingen lust just nu" så säger jag det aldrig, jag hittar på något med honom istället, bara för att jag inte vill att det jobbiga som har drabbat mig ska gå ut över honom. Oftast alla gånger vi gör något tillsammans vid såna tillfällen så blir jag glad.
Efter den här tiden utomhus med min familj så känner jag mig bara så otorligt dum, att jag inte förståt tidigare att jag har den bästa familjen i hela världen. Love.