Mitt hår
Jag hade långt, lockigt och vågit hår när jag var liten, som jag började hata det den dagen jag gick i tredje klass och klippte av det och färgade det. Jag förstörde hela mitt hår den dagen. Ärligt så grät jag på morgonen och vägrade gå till skolan, enligt mig så såg jag ut som en häxa. Efter det har det alltid varit en katastrof.
Om min mamma ändå hade haft en längre diskution med mig om att det var en dum idé av mig att klippa av det och färga det, men det var lättare för mig att övertala henne än för henne att övertala mig.
Nu är mitt hår så slitet så att det nästan känns värt att klippa av det igen och låta det växa ut på nytt så det blir nytt och fräscht. Fast varje gång jag funderar på att klippa mig kort och är seriös så tar det emot, jag vill aldrig mer klippa mig kort. Aldrig.
Jag vill ha tillbaka mina lockar och vågor nu.
