Tidvis så är allting stressfritt och bra också...

Jag la mig hyffsat tidigt igår och läste, Mias hemlighet, en otrolig bok. Alla säger att jag blir tröttare av mig om jag läser innan jag lägger mig. Sant eller falskt? Jag tror mer att jag blir tröttare av att lägga mig i sängen och spela QuardaPop på mobilen men iallafall, jag somnade otroligt snabbt och sov ut imorse. Det behövdes verkligen.

Sen träffade jag Helena framåt eftermiddagen och gick runt på h&m och sen vidare till Café Landkrabban, en kopp choklad med grädde, så gott. Pratade massa och hade det mysigt. Finns ju inge bättre än att sitta och fika på café när det är snö och kallt ute.

Sen rörde jag mig till sthlm för att träffa Wiktor för första gången. Första gången jag inte varit pirrig i magen innan jag ska träffa någon bara sådär. Kändes konstigt och förstod inte varför. Men det var trevligt, han var snäll och fick mig att le. Ett plus till honom. ♥
Kategori:

Det är som en massa gåtor i en och samma mening...

Jag vet inte vilka som vet och dom som tror att dom vet, vet nog inte hur mycket jag egentligen saknar det. För att vara den hemlighetsfulla personen kan jag vara ganska bra på att vara. Men det är mitt liv, mitt privata och ibland så vill man ha det för sig själv. Men nu vill jag inte ha det för mig själv, jag vill inte ha någonting för mig själv längre. Jag saknar det där med sällskap, jag saknar dom nätter man ligger nära och pratar om allting mellan himmel och jord, dom gånger man känner att man behöver någon och man för en gångs skull vet att man har någon. Nu och en tid tillbaka har det bara varit svårt. Som om jag blivit förhäxad av dig bara för att jag inte gav dig chansen du bad om så många gånger så att jag fick ett av mina igenkännande utbrott. Jag saknar kontakten, jag saknar stöten mellan mig och någon annan. Men jag är livrädd.

 

Sen finns det dom stunder man ska verka hård som sten, spänna upp sig, visa att man klarar sig själv. Det kallas väl för att man är för feg för att visa sig liten och ynklig. Och jag vet inte var jag hör hemma, om jag är liten och ynklig jämt eller om jag är hård som sten. Kan man pendla? Om man kan så pendlar jag.
Som om jag står vid stupet och alla barn runt omkring mig står och klappar händerna i tackt och ropar "hoppa, hoppa, hoppa" och jag hoppar. Det är som om jag själv sätter mig själv i något slags grupptryck, om man nu kan vara en person och kalla det för grupptryck. Jag kan.

 
Kategori:

23:e november - en dag att minnas

Fredag den 23:e november!
Jag säger bara att saknade var stor av det jag fick se och att jag längtar redan till nästa gång. Nu är det dagen efter och jag önskar att jag kunde få stå kvar och lyssna till hans röst som sjunger dom klockrena texterna som ger en både glädje och sorg i kroppen, men vilken känsla det än är så får man ett pirr genom hela kroppen. Vilken kick av minnen man fick! Nästan så man blev ledsen för att man började sakna allting.. Men så känner jag alltid på hans konserter. L.W var kicken, Johan Persson var fin och konserten blev underbar.

Efter tog vi oss tillbaka till Centralen för att hämta väskorna, tog oss till närmaste McDonald´s för att äta våran väldigt sena middag, middag  efter klockan tio, ovanligt. Sen försökte vi hitta en nice ställe att sätta oss på och ta det lite chillidill, då vi fann ett vid Slussen.. Där satte vi oss. Härligt ställe. Men tanken slog mig om att detta kanske var ett "gay ställe" för det var nästan i stort sett bara killar där inne, men tydligen så försvann tanken och visade sig att det inte var så. Kunde inte stanna så länge men efter att vi inte behövt betala något alls av det vi drack så var det ok trots allt. Vi gick där ifrån, min vän var på lyset (?), söt trots allt.. Tog oss till Tekniska där vi båda kände oss mycket kissnödiga, vi var överens om att inte betala 5 kr för att gå in på en äcklig toalett så vi gick till KTH-huset och lät urinet rinna ut. Sen satt vi äntligen på bussen hem, efter halva resan så säger Helena "Carina, din kind ser väldigt len ut", jaha? Hon är väldens sötaste mupp, tro mig. Iallafall så kom jag hem, hade rysit arslet av mig och det tog emot att borsta tänderna och ta bort sminket, så trött var jag! Men till slut så låg jag nerbäddad i min säng då klockan slog 3:39.