Herregud!

Imorse ringde klockan för att vi skulle åka och kastrera min hund. Jag tycker att det känns förjävligt, hela vägen dit så sög det i magen. Jag tog bort någons manlighet. Det var egentligen mamma som hade stått på sig om att det skulle ske, det var bäst för oss och för honom. (Han har ju redan lyckats få till en tjuvparning så innan nyår blir det förhoppningsvis ett gäng blandisar här hemma...Känns rätt mysigt med några småttingar). Så innerst inne så vet jag väl om att det här var bäst men oh.

.. På allt det där så hade han gått runt och varit helt groggy efter att ha fått sprutan och på det så hade han vaknat upp då hon bara hade tagit bort en testikel. Så ja, just nu går han runt med en testikel. Fint. Jag fick en ny tid på tisdag då han ska få ta bort den andra...


Idag hände det något bra också.
Jag bokade tid för halkbanan så snart är det dags för det, känns nervöst. Och jag ska till körskolan nästa vecka och boka in mina körlektioner jag fick i studentpresent av kusinerna. Yes, yes. Snart blir det förhoppningsvis körkort för mig!

Och imorgon blir det jobb igen, känns inte så kul eftersom att det varit så skönt att få vara hemma några dagar nu och bara tagit det lugnt för sig själv. Men men. Känns alltid mer ok när man väl står där och fixar och trixar.
Kategori: