Ljust
Jag har märkt att ljuset alltid dyker upp då allting är som mörkast, och det kan vara värt att man varit i mörkret en tid, för när ljuset väl kommer så blir det något extra.
Idag åkte jag till skolan, skulle ha extra matte med Oscar. Jag hade glömt bort vilken tid det var föreläsning, en gammal gubbe som var en av dom överlevande från förintelsen som skulle ha föreläsning. Men jag missade nog det bästa, fast jag hann vara med på de sista 20 minutrarna och jag är överlycklig för att jag fick vara med en stund och lyssna på honom. Att höra hans historia var intressant, att få höra det av någon som har varit utsatt för allt elände Hitler hittade på var inte alls samma sak som att höra det från en historialärare som knappt visste vad dom pratade om, sitta tyst och verkligen lyssna.
Jag gillade honom verkligen, ett sånt varmt hjärta och så mysigt skratt.