Ur balans
Jag hade bestämt mig för att jag inte skulle prata med honom, men jag gjorde det ändå.
Sen några dagar innan julafton ända fram till min födelsedag hörde jag ingenting från dig, jag hörde inte av mig heller även fast jag ville, jag saknade dig, men jag tänkte hela tiden att jag inte ska ringa för det är sån stor chans att vårt samtal slutar som det förra började.
Allt började med födelsedagspresenten, den var så fin och jag tackade för den, det var den finaste presenten jag fick, var det bara för att den var från dig eller var det bara för att den väckte upp massa underbara minnen? Var det dumt av mig att tacka för den, om jag inte hade gjort det så hade det aldrig blivit så här nu, jag hade sluppit känna mig instängd innom mig själv igen och jag hade sluppit sitta här och fundera på om jag gjorde rätt eller fel.
Jag försökte ta en paus från dig över jul, det kändes skönt men ändå inte. Nu när jag pratar med dig igen så känns det skit, ärligt så tror jag inte det beror på dig längre, det beror nog på mig. Jag har stängt in allt innom mig själv för jag har inte haft någon att öppna mig för och när du frågar allting och blir jag rasande, jag vågar inte säga saker till dig längre, du är inte den där nära och kära längre som jag litar på.
Jag behöver nog en paus från allting. Någon ny, något nytt ställe, en helt ny vardag!
Ur balans