När tankar känns

Noll

Var det inte jag som skulle börja om från noll igen? Jag trodde det skulle vara lättare än så här. Det är så mycket jag vill kunna och vill göra, jag lär mig inte det jag vill kunna och jag gör inte det jag vill göra, jag bara sitter och sätter press på mig själv att jag ska, jag ska, jag ska. Jag blir ledsen och arg för att ingenting går som det ska gå, jag har mig själv att skylla hela tiden. Men jag är människa, precis som alla andra, jag skyller inte på mig själv. Jag vill tro att det är allting annat det är fel på, försöka få en bortförklaring att låta bra i mina egna öron..

Irritationen bara växer. Och vad ska jag göra åt det om inte leve mig in i min egen värd och få känna mig ostörd? Låsa dörren och lyssna på Christian Kjellvander på hög volym, då saknaden börjar komma fram stort efter sommaren -06. Lars Winnerbäck i Eskilstuna och Örebro med förband Christian Kjellvander. Jag saknar det.

Jag saknade mormor, jag saknade hennes tjatiga röst om att jag måste ha strumpor på mig för att inte bli kall och sjuk. Och när hon väl var här så skulle jag passa på att sno en kram från henne. Och ta min näst sista tablett. Det blir ett liv som aldrig förr när jag kommer in i köket. Mamma började direkt, hon började bete sig som om jag var 3 år och måste hålla på och peta på mig för att man låg och as garva åt det när man var liten. Jag blev genast förbannad. Kastade min tablett på golvet och gick. Livet fortsatte om inte ännu värre. Jag klarar inte av det. Jag vet inte vad som är fel på mig, har varit så här i två veckor nästan, arg och ledsen av mig. Vart är den man behöver när man behöver?