När tankar känns

Nu är det äntligen en lugn stund. Zoe har nog upptäckt att jag kan gå min väg och vad det innebär.. För om jag går bort en liten sväng utan henne, som exempel vardagsrum till kök (vi har öppenplanlösning så hon kan alltid se mig), vilket helvete det blir. Hon skriker som en stucken gris. Det hon älskar mest just nu är att bli buren och jag känner mig helt slut, känns som att jag varit på gymmet alldeles för många timmar och bara tränat en arm. Suck.

Jacqueline är inne i någon tjata-hål-i-mammas-huvud-fas! När ska alla dessa faser vara över? JAG DÖR SNART. Det är verkligen inte kul längre (har väl aldrig riktigt varit kul men ni förstår kanske vad jag menar).

Jag behöver lite lugn och ro.

Har fått en tid till ögonläkaren på Danderyd nu, ska bli skönt att checka om det är det som är fel. Om inte så kör vi ett besök hos vårdcentralen för lite blodprover. Nu vill mamma Carina känna sig som vanligt och orka med sina egna barn igen. :(