När tankar känns

Hej och hå. När ska all skit ta slut?
Dagen började med att jag åkte hem till mamma och vi skulle sen åka hem till min mormor och morfar, först handla med oss lite saker från deras inköpslista. Men det blev inte alls så, mamma ringde till morfar för att höra vad det var dom ville ha och tydligen så var ambulansen där för att hämta upp mormor. Hon hade tydligen börjat krampa och morfar var helt chockad och han sa att det hade sett så läskigt ut. Så det blev ingen åktur till mormor och morfar. Mamma åkte till sjukhuset istället för att se till mormor och jag åkte hem igen. Men innan det så följde jag med mamma ut på en hundpromenad, när vi nästan var hemma så ringde min morbror upp mamma och ville höra sig för om blommor och så vidare var beställda till Chelsea i helgen och då berättade mamma att mormor var på sjukhuset då.. Och om ni känner honom så vet ni att han svär åt allt och säger saker rakt ut hur iskallt det är må vara när han blir upprörd. Han hade sagt till mamma att det var mitt fel att hon hade kramat och fått åkt in till sjukhuset.

När Chelsea hade gått bort och min syster var sövd och jag satt hemma själv och var så otroligt ledsen och visste inte hur något skulle sluta så pratade jag med mormor i telefonen och hon sa "du får gärna komma hem till oss och vara här så du slipper vara själv", jag berättade att Zoe var förkyld men vi fick komma ändå för henne. Enligt min morbror så är det mitt fel att hon är på sjukhuset nu för att jag, Zoe och Jacqueline har smittade henne och det skulle leda till det här..

Jag är ledsen om så är fallet och skulle väl aldrig förlåta mig själv om något hända henne på grund av att vi åkte hem till dom trots förkylning. Men att säga det som han gjorde sved så förjävla mycket och tårarna sprutade när jag åkte hem. Alla sorg, ensamhet, ångest och skit på jobbet tar kål på mig.. Och nu ska jag dras med det här?

Vill inget annat än att få höra att mormor mår bra och att hon ska få åka hem igen. ♥